Somnade hårdknut efter maten… Kvicknade dock till och har skurat kattlådor, tvättat och vikt tvätt. Nu är ett glas rött upphällt. Barnen ska snart gå och sova och jag drömmer om när mina fina pinnstolar är målade och på plats i köket.

Har smält dagens frökensamtal lite nu. Eftersom jag är en sån person som vill ta tag i och reda ut på en gång så reagerar jag starkt och med allt som händer och är på gång just nu orkar jag inte så mycket i taget… The brain is cooking over så att säga.

Arbetsdagen idag har gått bra. Hann med alla kök som ska gå på måndag utom ett. Övertid blir det anyway men det känns ok. Trodde att det skulle bli katastrof men dagen gick riktigt snabbt och jag är så glad att det är fredag. Länge sen man uppskattade helgen på det här sättet!

Hämtningen av barnen gjorde dock dagen lite gråare. Sonen hade fått skäll i skolan. Kan inte sitta still på lektionerna. Han hade fått sitta utanför klassrummet sista timmen och öva på att sitta still och vara tyst. Vet inte vad jag tycker eller känner… Jo, jag känner som att allt börjar om igen. Först när Anton skulle byta från dagis till dagiset för stora barnen ett år innan förskolan började var det samma visa. Han stojjar och blir uppspelt, stör de andra barnen. Många gånger trissar de upp varandra och Anton har svårt att komma ner och bli lugn igen. Sen blev det samma visa när han började förskolan men då löste sig allt tack vare kanonfröken och Anton kom in sig i rutinerna bra. Nu är det då dags igen.

Tycker samtidigt som jag blir lessen på att han som nu är stora killen borde väl kunna sköta sig och busa på rasterna så synd om honom. Att han blir missförstådd och måste börja om hela tiden. Han om någon behöver trygghet och fasta rutiner annars blir det lätt rörigt. Jag har så svårt att stå i ett “kapprum” i skolan där föräldrar springer ut och in (och hör vad som sägs) och prata med fröken om sånt här. Tycker det måste bli pinsamt för Anton med och jag vill inte prata över huvudet på honom heller. Jag kommer ihåg hur jobbigt det känndes när jag var liten. Hoppas att det löser sig, jag har i alla fall pratat med honom om det och jag tror han förstod allvaret. Vill bara att det ska gå bra för min lilla kille i skolan, han är ju så smart och duktig. Men jag känner mig som en riktigt värdelös mamma, inte nog med att jag missat att han hade utejumpa i går (tog bara med utejumpakläder till Ida) så han sa i morse att han hade tyckt det var jättekallt (tror jag det med shorts och t-shirt, mitt mammahjärta brast) utan jag är värdelös annars med eftersom han inte kan sköta sig… Jag rannsakar mig själv… är det jag som gör något fel? Är det för att vi inte hinner läsa bok på kvällarna, eller för att jag glömmer ta med saker till skolan ibland? Innerst inne vet jag att det nog inte beror på mig. Att jag faktiskt kommer ihåg det mesta, mest hela tiden… att jag faktiskt gör roliga saker med dom, läser bok ibland… men det är lätt att känna sig som den dåligaste mamman i världen. Det gör jag mest hela tiden nu förtiden. Är det så när dom blir större, ska det vara så här?

Ååå ja har fåååt pinnstolar, ååå ja har fååt pinnstolar, åh ja har fååt pinnstolar jaa… Tjohoo va ja e gla!

Exakt den modell jag ville ha så jag är super-dupernöjd!

Såå jäkla trött idag, tur det är halvdag. Är ensam på jobbet på fredagar så det kommer nog bli en stressig dag eftersom vi har så mycket att göra nu. Hualien!

Nu så är Antons rum klart. Det blev så fint men foto får vänta tills alla möbler är ordentligt på plats. När det är klart ska även Idas rum fixas lite, men där blir det bara lite hyllor, nya sängben och så. Kul att få höstpyssla lite, för höst har det verkligen blivit snabbare än snabbt, i morse var det frost ute!

Helgen kommer bli lugn. På lördag ska vi dock ta bussen in till stan jag, sambon och kidsen och äta kinamat med sambons syster och man.

Nu dags att duscha och sussa. Jag sover så lite nu, går upp vid halv fem, jobbar och allt de andra så man känner sig mer död än levande dagtid, men på lördag morgon… Då ska jag sova ut!

Med jobb… Övertid nästa vecka.

Lika fullt upp idag. Har stressat från jobbet för att åka till distriktssköterskan för att visa upp prickar som Anton hade i nacken. Som tur var så var det ingen fara, osäkert om det kunde vara svinkoppor men hon trodde inte det så vi skulle bara hålla det rent.

Nu på kvällningen har Ida och jag varit till Linn och Johan. Jag hade tur för Linn hade tid att klippa mig. Super, super nöjd blev jag. Så skönt att bli av med lite slitet. Fundrar på att klippa ur håret lite till och så ska barret tonas. Tack igen Linn!

I morrn är det arbetsdag igen. Antons rum ska färdigställas och huset ska städas. Det blir ju lätt lite bökigt överallt när man håller på. Nu lite tv.